Min resa genom Sydostasien

Tre månader, eller för att vara exakt- nittiotre dagar, var jag på språng i Sydostasien. Fem länder och och tjugofyra platser. En underbar resa som skulle bli den bästa men slutade istället väldigt hastigt.
 
På kartan nedan kan ni se min resväg och även de ställen jag skulle åkt till. Jag började i Bangkok, fortsatte ner genom södra Thailand, in i Malaysia och sedan ett besök på den Malaysiska delen på Borneo, Sabah. Vidare till Singapore, tillbaka till Thailand men denna gång den norra delen. Krossade landsgränsen in i Laos till fots för att åka hela vägen ner genom Laos och in i Kambodja.
 
Om jag måste säga mitt favoritland av dessa fem måste det nog bli Thailand. Tar emot väldigt mycket att säga det för det är så himla turistigt och dyrt (för att vara i Sydostasien). När man tillexempel går på de små gatorna på Phi Phi island hör man till 50% svenskar prata och det finns till och med en bar som heter Stockhoms syndrom. Jag åker liksom inte ut och reser för att träffa svenskar och ha svensk kultur runtom mig. 
Södra Thailand är dock sjukt vackert. Phi Phi island och Koh Phangan!
 
 Anledningen till att jag älskar Thailand, trots turismen och alla svenskar, är norra delen. Alla ni som åker till Thailand och skippar den delen - ni missar något! Vackra städer/byar som är omgivna av berg och djungel och enormt mycket grejer att se och uppleva. Jag spenderade åtta nätter i Chiang Mai och under dessa dagar kände jag mig så himla stressad för det fanns så mycket roligt jag ville se och uppleva. Man kommer såklart inte ifrån turismen uppe i norra delen men det är inte alls lika mycket svenskar, tror jag träffade cirka tre svenskar på två veckor. Dessutom är allt så himla billigt där uppe, överdriver inte om jag säger halva priset till södra Thailand. Kulturen, människorna, naturen och maten får mig att älska detta land.
Jungle trekking, matlagningskurs, Tiger Kingdom och tempel i Chiang Mai
 
Och om jag måste välja ett favoritställe så säger jag Pai som såklart ligger i norra delen av Thailand. Mysig liten hippieby mitt i ingenstans omgiven av höga fina berg. Inte trodde man att denna lilla by kunde leverera fest men det slutade med att vi festade alla fyra nätter. Förförfest med härligt folk på hostlet, vidare till en liten bar där alla förfestade och efter tolslaget samlades alla runt en liten bonfire där man drack, spelade gitarr och bara umgicks.
Blir varm i hela kroppen bara jag tittar på bilderna
 
Tre och en halv vecka spenderade vi i Malaysia. Planen var att bara åka till Malackahalvön (delen som sitter ihop med Thailand och där huvudstaden Kuala Lumpur ligger) men väldigt spontant fick vi en idé att åka till den Malaysiska delen av Borneo. Kul med en liten avstickare och hur exotiskt låter inte Borneo? En väldig intressant upplevelse då Borneo nästan kändes som ett eget land. Inte alls turistigt och lite efter i utvecklingen mot den andra delen av Malaysia. Besökte och upplevde dock sjukt fina ställen och favoriten blev Mabul Island!
Mabul Island, ett av världens bästa områden att dyka i
 
 Borneos jungel och oragutanger
 
Malaysia har en häftig kultur eftersom det finns så mycket indier och kineser i landet. Detta resulterade i att vi fick äta god indisk mat, fira in det kinesiska nyåret (väldigt stort för dem och det firas i skiftet av januari och februari) men samtidigt lära känna den malaysiska befolkningen och även se deras kultur.
Langkawi, Penang och Kuala Lumpur
 
Singapore var även det ett ställe som inte riktigt var med i planen. Men varför inte besöka ännu ett land när man är i närheten? Hade endast en heldag på oss i Singapore men jag tyckte vi hann med mycket. Ett väldigt organiserat och rent(!) land om man jämför med de asiatiska länderna runtom. Och självklart mycket dyrare! Vi tänkte mycket på hur ett så litet land kan växa sig till en så stark ekonomi med tanke på länderna runtom.
Singapore på en dag
 
Endast elva dagar spenderade vi i det fjärde landet, Laos. Landet där man var miljonär, gjorde en två-dagars slowboat trip, såg ett underbart fint vattenfall, tubade ner på floden i Vang Vieng och njöt av den fina omgivningen.
Tubing i Vang Vieng, Slowboat, Four Thousand Islands och vattenfall i Luang Prabang
 
Kambodja  hade nog lätt varit min favorit om jag inte hade mått så dåligt genom hela landet. Allt började med förskyldning och feber, fortsatte med några svängar av magsjuka och slutade med en vecka på sjukhus och hemfärd till Sverige. Siem Reap som var första stoppet överraskade mig väldigt positivt. Sihanoukville var en härlig partybeach och paradisön Koh Rong fick mig att rysa av sin skönhet. 
Siem Reap, Angkor Wat och Koh Rong
 
Självklart träffar man väldigt mycket folk under resan vilket gör att du hela tiden får tips och nys om olika ställen. Något som jag lärt mig under denna resa är att inte lyssna allt för mycket på tipsen där folk säger "åk dit, det är helt amazing!" eller "det stället kan du lätt skita i, det sög". Ett ställe kan ha bra förutsättningar, till exempel fin omgivning eller roliga saker att göra, men jag anser att till 80% är det folket man träffar som gör ställena. När jag hört att ett ställe ska vara sjukt bra har jag ofta haft för höga förväntningar och åkt därifrån ganska besviken. Men när folk sagt att ett ställe är dåligt, har jag såklart haft låga förväntningar, och då genom att kanske träffa något härligt folk på hostlet har gjort att det varit ett av de bästa ställena på resan. Skapa ALLTID din egen uppfattning om ställena och skippa inte ett ställe bara för att någon säger att det suger.
 
 
Genom att resa samlar du på dig mängder av erfarenhet samtidigt som du lär dig konstiga och ovästenliga saker du aldrig skulle lärt dig annars. Några exempel:
 
  • Namnsdag är något som är väldigt svenskt (skandinaviskt!?). Alla som man berättar det för blir alltid lika facinerade att vi har en till tre "extra födelsedagar" varje år.

  • Att fira Lucia med luciatåg och diverse den 13e december är även det väldigt skandinaviskt. Många vet knappt vad det är, till och med när jag frågade en italienare (där Lucia kommer ifrån) hade han noll koll.

  • När man börjar resa inser man hur jäkla bra vi har det i Sverige. Varje gång man nämner att vi har gratis sjukvård, gratis skola och universitet plus bidrag för att studera, gratis skolmat, föräldraledighet på över ett år och diverse fördelar häpnar alla lika mycket med avundsjuka.

  • Vi svenskar har otroligt bra rykte ute i världen. Vilket folk man än träffar säger att de endast har träffat trevliga svenskar. Vi har även väldigt lätt att få jobb utomlands eftersom vi har rykte om att vara pålitliga och bra på att passa tider.

  • Efter att ha pratat mycket engelska och hängt med en del engelsktalande personer har jag lärt mig att svenskars "manners" är ganska dålig. I engelskan ska man vara övertrevlig och överdriva med "thank you, please" hela tiden. I det svenska språket har vi inte riktigt detta inövat.

  • När man nämner alla saker som kommer från Sverige - IKEA, Spotify, H&M, köttbullar och alla världskända DJ:s - så blir många väldigt imponerade hur mycket Sverige är kända för. 

  • Ingen nyhet, men många blandar fortfarnde ihop Sweden och Switzerland. Har även hört frågan om man verkligen kan bo i Sverige på vintern pågrund av kylan.

  • Snus är något som är väldigt svenskt och i många delar av världen vet de inte ens vad snus är. Det används nästan bara i skandinavien och Sverige är det enda EU-landet som får sälja snus.

  • När jag gått på gatorna och letat efter massage brukar det ibland stå "swedish massage". Japp, vi i Sverige är faktiskt kända för vår speciella massage av muskler. 

  • Kineser som reser skapar sig oftast ett "travelname" eftersom deras riktiga namn är så komplicerade för oss att uttala.

  • De flesta som inte har träffat så många svenskar eller vet så mycket om Sverige har alltid den fördomen att ALLA ska vara blonda, smala och ha blåa ögon. En fördom som blir ganska tröttsam tillslut..

  • Vi svenskar reser oftast tiden mellan gymnasiet och universitet och är därför relativt unga när vi reser. I till exempel England går nästintill alla direkt till college eller university och reser först när de är färdigutbildade, alltså är de flesta några år äldre.