FRIDASTUR

En vecka har nu spenderats i lilla Finspång, och jag tror det är den längsta veckan jag någonsin varit med om. Jag har inte riktigt hängt med i svängarna och ibland kan jag vakna upp i min egen säng och tro att jag fortfarande är kvar i Asien. Värst var på flygresan hem då jag somnade väldigt djupt, cirka en timma, och vaknade upp i panik och undrade vart tjejerna var. Fick tänka efter en lång stund tills jag insåg vart jag verkligen var påväg. 

 

Samtidigt är det otroligt skönt att vara hemma på en trygg plats med min kära familj och fina vänner. Jag kan dock inte komma ifrån att det är ett stort tomrum inom mig. Har ingen lust till något, varken att vara hemma, jobba, plugga eller resa. Ja, ni hörde rätt, har ingen lust att resa heller, även om jag inget hellre vill tillbaka till tjejerna och fortsätta min resa som skulle bli min livs resa. Kan inte förklara mina känslor eller anledningarna till dem utan det är som stora käppar i min hjärna just nu.

 

Jag får helt enkelt låta det vara så ett tag. Ta en dag i taget och hoppas på att kommer underfun med vad jag vill här i livet! 

 

Tänkte att jag skulle ta cirka två veckor off när jag kom hem, bara slappa här hemma, umgås med nära och kära och rehaba lite. Efter två dagar började jag klättra på väggarna här hemma och redan på fredagen började jag jobba. Hade inte riktigt krafter fullt ut ännu men så himla skönt att komma ut från huset. I torsdags var jag så desperat så jag tog med mig hundarna ut i skogen på en fika helt ensamma och när jag kom hem åkte jag in till Norrköping själv och tröstshoppade bort ett antal hundralappar.