Med lite perspektiv på saker och ting
För ett halvår sedan trodde jag aldrig att jag skulle sitta där jag gör idag - helt ensam på ett flygplan mot Perth. Att resa själv fanns inte ens i mina tankar och jag förstod inte hur de som reste själva klarade sig och ens kunde VILJA göra det.
Men något hände under min Asien-resa. Jag träffade enormt många personer som reste själva och varenda en sa att de var det bästa de någonsin gjort. Man uttrycker det att man "reser ensam" men om jag tänker på dessa personer jag träffade var de aldrig ensamma. De träffade nytt folk hela tiden och hade alltid saker för sig.
Eftersom jag även reste i grupp (vi var alltid mellan två till fem personer) höll vi oss oftast till gruppen och lärde inte känna så många utanför. När du reser ensam MÅSTE du socialisera dig och träffa nya människor, om du inte vill va ensam förstås.
En till fördel med att resa själv är att du kan göra precis vad du vill. Du har ingen kompis du behöver anpassa dig efter. Att resa med kompisar kan också vara väldigt påfrestande, ni lever på varandra dygnet runt, vilket jag tyckte var väldigt jobbigt många gånger.
Att resa själv var ett beslut jag själv tagit, för att jag vill utmana mig själv, upptäcka världen ännu lite mer och träffa nytt folk. Nu har jag inte kommit så långt på min resa men i denna stund njuter jag av att vara ensam. Det är skönt att bara spendera tid med mig själv och jag vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Jag trodde att hela flygresan skulle vara en pina efter jag sagt hejdå till mina fina föräldrar. Men jag sitter bara och ler och tänker på allt roligt jag har framför mig. Detta ska ändå vara "the time of my life" och då ska jag fasen ta vara på det!
Det är dessutom så häftigt när man får lite perspektiv, se hur mycket man kan utvecklas på så kort tid. Jag måste nog säga att jag är stolt över mig själv!
