FRIDASTUR

Klockan kvart i åtta på morgonen var vi redan på stranden för att se när delfinerna kom in till stranden och blev matade. Allt för mycket folk och alldeles för turistigt för min smak. Ändå en kul upplevelse och Rebecka fick gå fram och mata en delfin. Efter en kaffe på restaurangen fortsatte vi söderut igen och gjorde ett kort stopp på vägen innan Gerladton för att se shellblocks.

Natten spenderades en bit söder om Geraldton på ett vanligt vägstopp. På morgonen satte vi oss i bilen igen och styrde den mot Jurien Bay för matinköp och sedan tillbaka till Ivans hus som var vårt första stopp på resan. En ordentlig dusch, en säng och en god barbeque. Himmelriket! Dagen därpå ville han ta med oss ut på hans båt för att visa sälar. Åkte bara fem minuter innan vi kom till en liten ö som kryllade av fåglar och sälar. De var så otroligt söta och nyfikna, simmade runt båten och kikade upp då och då för att se vad vi höll på med.

 

Efter en kort visit i Fremantle för att fylla upp skafferiet åkte vi så långt söderut vi kunde komma utanför Perth innan mörkret föll. Tidigt morgonen därpå gick vi upp i ottan igen för att undvika böter. Satte oss i bilen mot Esperance för att göra ett stopp halvvägs vid Wave rock som är ett stort berg format som en våg. 

 

Dagen därpå åkte vi till Cape la Range National Park för att se alla fina stränder och även campa en natt. När vi närmade oss havet och vi såg de vackra stränderna blev alla helt mållösa. Kritvita stränder och klart, turkost vatten. Detta tillsammans med den gröna vegetationen gör så otroligt fina kontraster. Första stopp var Lucky Bay som är känd för kängurus på stranden. Vi hade nog dubbel lycka eftersom det kom en känguru med sin lilla Joey i fickan. Så häftigt! Vi avnjöt även en kaffe i det lilla caféet på stranden och hade en liten photoshoot.

 

Eftersom det var ganska blåsigt och kallt var vi inte så sugna på en dag på stranden. Vi packade våra ryggsäckar istället och vandrade cirka en timma till en annan strand. Helt otrolig utsikt!

 

Söndag igen och vi passade på att strosa runt lite på söndagsmarknaden i Esperance. Hittade inget utan bestämde oss för att gå till Dôme för att äta lunch och ta lite Wi-fi. Spenderade cirka tre timmar där och bokade flyg, buss-biljetter, boende och allt möjligt inför Nya Zeeland. Det krävs så mycket mer planering än man tror och mycket tur för att allt ska klaffa! Efter lunch satte vi oss i bilen igen och körde Great Ocean drive mot Albany. Ännu en gång var jag helt mållös av de vackra vyerna, så svårt att beskriva i ord eller även i bilder. 

 

Precis innan Albany stannade vi till i en nationalpark för att gå upp till en granit skywalk. Efter en timmas av vandring upp, upp, upp kom vi till stora stenar. Om man klättrade lite mellan och på stenarna kunde man tillslut komma till en stege som ledde upp till en skywalk. Med skakiga ben gick vi ut till slutet och njöt lite av utsikten. På eftermiddagen kom vi till Albany och jag tror att vi alla blev lite småkära i den lilla mysiga staden. Spenderade hela eftermiddagen där innan vi åkte halvvägs till Denmark för att campa vid havet.

 

Kändes nästan lite som hemma att komma till Denmark. Och tro det eller ej, men hela sydvästra Australien är ganska lik Sverige till naturen. Många fält där de odlar olika saker och alla gröna skogar. Precis när vi kör in i Denmark vinkar en polis in oss. Mitt hjärta börjar slå uppe i halsgropen men jag försöker behålla mig lugn. Tydligen var vi i en skolzon som hade hastighetsgränsen 40 km/h... Jag hade kört en aningens för fort men hade ändå ganska tur som inte körde i 60 km/h som jag trodde det var. När han dessutom frågade om körkortet trodde jag det var kört eftersom jag aldrig skaffade mitt internationella. Med skakiga händer tog jag fram det och efter de hade granskat det bara några sekunder säger han att jag får en varning och sedan önskar de oss en trevlig dag. Önskar detsamma och kör så fort som möjligt därifrån.. Ibland ska man ha tur, haha!

 

Efter ett besök hos turistinformationen åkte vi vidare mot chokladprovning, nougatprovning, en fin strand som hette Greens pool och Valley of the Giants som är en skog med enorma träd. När vi kände oss klara med allt fortsatte vi mot Phemberton för att campa där under natten. Den enda gratisspoten vi hittade låg precis vid vägkanten och vid en korsning vilket kändes alltför riskabelt. Åkte därför långt in i skogarna innan vi hittade en billig camping mitt i ingenstans.

 

Dagen därpå åkte vi till en nationalpark där det fanns ett högt träd som man kunde klättra. Det fanns tre olika träd och vi valde såklart det högsta, 75 m. När vi kom och gick emot trädet såg det enormt ut men jag tänkte att "det ska väl inte va några problem att klättra". Ingen säkerhetslina, inga säkerhetsregler eller personal som övervakade och endast tunna små armeringsjärn som stack in i trädet. Efter några steg kände jag hur benen började skaka och hjärtat börja slå fortare och fortare. När jag äntligen tagit mig till mitten och jag tittade upp tänkte jag att jag aldrig skulle klara hela vägen upp. Astrid och jag bestämde oss ändå för att trotsa våra rädslor och påbörja några steg i alla fall. Modiga som vi är klarade vi hela vägen till toppen och fick njuta av utsikten där uppe. Nu hade vi bara den värsta delen som väntade, att klättra ner...

 

Bilen styrde sedan mot Augusta och vi hittade ett mysigt litet café längs med ån där vi hängde några timmar. På eftermiddagen påväg mot campingen hittade vi en liten labyrint som vi sprang runt och löjlade oss i några minuter. Campingen var jättemysig och för första gången hade vi möjligheten att tända en brasa och ha en campfire! Lagade mat och satt och värmde oss runt den hela kvällen.

 

Margret River var vårt nästa stopp. Stannade på några gratisprovningar och strosade runt på stan innan vi bestämde oss för att åka till Rebeckas pappas bästa väns hus i Dunsborough. Han hade erbjudit oss att få bo där några nätter och vad passade inte bättre när regnet började ösa ner för första gången på vår road trip? Perfekt! Kändes helt overkligt att bo i ett hus igen som hade golv, tak, sängar, toalett, kylskåp, spis, tvättmaskin, dusch, eluttag och internet. Kändes som vi hade kommit till himmelriket...

 

Vi bestämde oss för att stanna där de sista fem nätterna för att uppleva området runtomkring. Många fina stränder och vingårdar med vinprovning. Vi fick ett skönt och bra avslut på vår roadtrip och det var rent ut sagt ett mirakel att vår van, Amy, klarade alla 7836 km. Det trodde jag aldrig!