FRIDASTUR

Uppe med tuppen för att köra tillbaka till Exmouth och spendera en hel dag på en dykarbåt. Två dyk väntade och förväntningarna var väldigt höga. Tyvärr var det inte valhajsäsong när vi var där, vilket området är känt för. Vår Divemaster berättade dock att det fanns tre olika sorters hajar i området, sköldpaddor och väldigt friendly seasnakes som kunde komma och slingra sig runt oss. Med skräckblandad spänning dök vi i och fick se underbart fina korallrev, men tyvärr inget av det hon berättade för oss, vilket gjorde mig lite besviken. Det blev ändå en härlig dag med fina minnen!

Dagen efter väntade en lång körning till Karratha och Dampier. Sen eftermiddag anlände vi och jag måste säga att båda städerna var väldigt deprimerande. De är endast uppbyggda för att folket som jobbar i gruvorna ska ha någonstans att bo. Allt kretsar kring pengar och familjer flyttar dit i några år, jobbar ihop otänkbara summor pengar och flyttar sedan till något paradis och lever loppan. På kvällen hade vi svårt att hitta en campingspot i mörkret så efter ett tag tog vi en liten ficka längs med motorvägen. Den natten var inte rolig kan jag berätta - cirka 30 grader varmt, enorma lastbilar som rusar förbi och som hälften av dem dessutom tutar så man tror öronen ska explodera. 

För att undvika böter på denna extremt förbjudna campingplats gick vi upp i ottan för att röra oss mot Karijini National Park. På eftermiddagen var vi äntligen framme i nationalparken och efter ett besök hos informationen bestämde vi oss för att vandra lite till en naturlig pool för att svalka oss i hettan. Efter doppet bestämde vi oss för att vandra vidare genom bergen för att komma till ytterligare en pool. Så himla häftig natur med de röda bergsväggarna, gröna växter och vatten som rinner igenom och tillslut skapar vattenfall med naturliga pooler. Att vandra igenom är lite av en utmaning också och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet! På kvällen campade vi i nationalparken och morgonen därpå vaknade jag till soluppgången som sken in genom bilfönstret.

Ännu en dag av vandring väntade. Hade hyfsat höga förväntningar från gårdagen men det som i fick uppleva denna dagen går knappt att beskriva med ord. Vi började en vandring som var klass 5, den svåraste graden. Efter att ha läst skylten om vandringen där det stod att man bl.a. skulle vara i fysiskt bra form och beredda på att simma i kallt vatten, skrattade vi lite och hånade skylten. Men ju längre vi vandrade blev det bara svårare och tillslut kom vi till en punkt där vi var tvungna att ta av oss skorna och vada genom vatten. Vi kollade lite konstigt på varandra och undrade om vi verkligen skulle göra det. Började vada och efter ett tag mötte vi några från andra hållet som sa att detta bara var början. De kom i badbyxor och bikini och vi insåg ganska snabbt att vi faktiskt skulle behöva simma för att komma till nästa steg. Vad som väntade längre in var helt underbart, vi njöt av tystnaden och de fina omgivningarna, och plaskade lite i den naturliga poolen. 

Efter en hel dag av vandring var vi helt slut och vi begav oss mot Tom Price. Rebecka hade en bekant som bodde där och vi fick möjligheten att stanna där en natt. Första ordentliga duschen, tvätta kläder och en ordentlig god måltid. Kändes bättre än julafton!

Dagen efter sov vi ut och på eftermiddagen begav vi oss ner mot Shark Bay och Monkey Mia som vi hade sparat för hemvägen. Ännu en natt där vi somnade till stjärnklar himmel och vaknade upp till soluppgången. Helt magiskt!

Tio timmar körning senare var vi i närheten av Shark Bay. Campade några kilometer innan området och på morgonen åkte vi till Shell Beach. Precis som namnet låter, en strand som endast består av snäckor. På vägen till Denham stannade vi på en lookout och väl i Denham tog vi oss en fika och kokade lite nudlar till lunch. Bestämde oss för att åka ut till Monkey Mia redan på eftermiddagen, så resten av dagen spenderade vi på stranden med delfiner. Kvällen avslutades med några drinkar och en god middag på restaurangen!